En molekyl, två atomer. Den existerar bara i ett par sekunder innan den bryts ner och försvinner. Ändå är den, enligt modern fysiologi, en av de viktigaste signalmolekylerna i hela det mänskliga hjärt-kärlsystemet.
Molekylen heter kväveoxid. I ungdomen producerar kroppen den i överflöd. När en blodkärlscell behöver signalera till sina grannar att vidga sig, bildas kväveoxid på platsen, diffunderar in i kärlväggen och utlöser avslappningen som tillåter blodet att flöda fritt. Det är därför en frisk tjugoåring sällan reflekterar över sin kropp — den arbetar med stora marginaler.
Med åldern krymper de marginalerna. Produktionen avtar redan i fyrtioårsåldern. Vid femtio är den ofta halverad jämfört med toppnivåerna i ungdomen. Och vid sextio talar forskningen om en nedgång på upp till 85 procent.
När molekylen tryter
Effekterna är till en början omärkliga. Kärlväggarna förlorar gradvis sin förmåga att slappna av. Hjärtat tvingas arbeta något hårdare. Återhämtningen efter ansträngning drar ut på tiden. Var och en av förändringarna är liten — men de bygger på varandra under decennier.
I forskningslitteraturen kallas det inte längre för enbart åldrande. Det beskrivs som en specifik biokemisk förändring, möjlig att dokumentera ner på cellnivå. Och det är just den förändringen som under senare år har lockat allt fler forskare att fråga sig om kroppens kväveoxidproduktion går att stötta — och i så fall hur.
"Reducerad produktion av kväveoxid är allmänt erkänd som en viktig bidragande faktor till hjärt-kärlsjukdom och relaterade komplikationer." — Nutrients, 2024
Toppproduktion
Halverad
Drastisk nedgång
Det man känner — utan att veta varför
Få söker upp läkare med klagomålet att deras kärlväggar svarar långsammare. Symptomen beskrivs i stället vagt: en trötthet som inte ger med sig, händer som är kalla även i värmen, ben som blir tunga snabbare än de brukade. Pulsen återhämtar sig långsammare efter en trappa. Det går att hänga med — men det kostar mer än förr.
Det är dessa diffusa men ihållande signaler som ligger bakom det växande intresset för fältet. Frågan, formulerad av forskningen, lyder: går det att tillföra kroppen rätt byggstenar så att den själv kan upprätthålla en högre produktion av kväveoxid längre upp i åren?
Den svenska studien
Den 28 november 2024 publicerades ett försök till svar i tidskriften Nutrients. Bakom studien stod en svensk forskargrupp knuten till ett av landets universitetssjukhus, i samarbete med nefrologi-avdelningen vid Uppsala universitet. Huvudförfattare var Mattias Carlström, professor i fysiologi och farmakologi. Bland medförfattarna fanns även Jon O. Lundberg, en av Sveriges mest etablerade forskare inom kväveoxidfältet.
Föremålet för undersökningen var ett kosttillskott utvecklat av det svenska företaget BioConcept AB. Tillskottet säljs i Sverige under namnet Flexovital. Det forskargruppen ville veta var enkelt formulerat men svårt att besvara: kan formuleringen — på det sätt den är dosordnad — faktiskt förbättra de fysiologiska markörer som försämras när kväveoxidproduktionen sjunker?
Det de mätte var konkret. Arteriellt blodtryck. Endotelfunktion, alltså kärlväggens förmåga att vidga sig. Glomerulär filtrationshastighet, ett mått på njurens reningsförmåga. Mitokondriernas effektivitet i njurvävnaden. Kroppssammansättning — fettmassa kontra muskelmassa. Insulinrespons. Studien publicerades öppet och finns i sin helhet tillgänglig på mdpi.com.
- Signifikant förbättrad endotelfunktion (kärlens förmåga att vidga sig)
- Förbättrad njurfunktion (GFR) och minskade tubulära skador
- Minskad ackumulering av kroppsfett och förbättrad fett/muskelmassa-ratio
- Förbättrad mitokondriell effektivitet i njurvävnad
- Lägre fasteglukos och förbättrad glukosrespons
Tanken bakom formuleringen
Det som gör Flexovital intressant ur ett forskningsperspektiv är inte den enskilda ingrediensen — det är kombinationen. Kroppen producerar kväveoxid via två separata biokemiska vägar, och tillskottet adresserar båda.
L-arginin och L-citrullin är aminosyror som via det klassiska NO-syntaspathway omvandlas till kväveoxid i kärlväggen. Rödbetsextrakt bidrar med nitrat, som följer en helt annan väg — den så kallade nitrat-nitrit-NO-vägen, vilken aktiveras särskilt under låg syrenivå. Rosenrot har använts i nordisk traditionell medicin sedan århundraden för att stötta kroppen vid fysisk och mental belastning. Magnesium och C-vitamin fungerar som kofaktorer i de enzymatiska reaktionerna.
"Idén är inte att tillföra kväveoxid utifrån — det är fysiologiskt omöjligt", förklarar BioConcept AB. "Idén är att förse kroppen med de byggstenar den behöver för att producera mer själv, via båda de biologiska vägar som forskningen kartlagt."